För en vecka sedan
landade jag i Berlin. Det var först då jag förstod att jag faktiskt skulle
flytta. Bakom mig hade jag en på många sätt tung sommar och nu en resa ända
från Karleby ner till Helsingfors och via Stockholm till Tegel Flughafen. Jag
var trött och plötsligt var jag alldeles omtumlad av känslor. Eftersom jag hade
en hel massa olika informationstillfällen framför mig genast samma dag, var det
tur att min buddy (tutor) väntade på mig vid flygfältet. Det blev redan då
klart för mig att stereotyperna om tysk byråkrati faktiskt stämmer. Det tog
heller inte länge förrän jag började uppskatta finska studerandebostäderna allt
mer. Huset jag bor i ligger visserligen väldigt nära universitetet men
hemtrevligt är det inte. Jag delar dusch, toalett och kök med hela fjärde
våningen och mitt rum är stort, tomt och smutsigt. Första kvällen frågade jag
mig själv om det verkligen var så lönsamt att åka hit och varför jag egentligen
hade kommit.
Redan följande dag fick
jag till all lycka svaret. Bara i Potsdam är vi ca. 200 Erasmus studeranden,
alla i samma situation. Allihop är vi nyinflyttade och nyfikna, de flesta
känner ingen från förut och alla vill lära känna varandra. Jag har redan fått
många underbara vänner från runt om i Europa och ser verkligen fram emot alla
de äventyr vi kommer att uppleva tillsammans! Det tyskan började också flyta på
bättre förvånansvärt hastigt. Tröskeln att använda olika språk är inte så hög
bland utbytesstuderanden, eftersom största delen har kommit hit just för att
lära sig.
Nu har jag överlevt
papperskriget, handlat på IKEA, skaffat internet och tyskt telefonnummer, valt
mina kurser och hittat vägen till Berlin. Min första vecka här har varit mycket
hektisk, fyllt med ny information, men också fest. Nästa vecka börjar studierna.
Även om det skrämmer mig en aning, väntar jag ivrigt på mina kurser i olika
former av lingvistik, men också italienska.
Jag trivs alltså bra.
Just nu önskar jag att det här året aldrig tog slut!
-----------------------------------
-----------------------------------
Lentokoneeni laskeutui Berliiniin reilu viikko sitten. Vasta
silloin ymmärsin, että olin todella muuttamassa. Kesä oli ollut rankka, kuten
myös matka Kokkolasta Helsinkiin ja Tukholman kautta Tegelin lentokentälle.
Olin väsynyt ja kaikki tunteet nousivat pintaan. Onneksi tuutorini (buddy) oli
minua lentokentällä vastassa, koska minun piti jo samana päivänä löytää useita
eri infotilaisuuksia. Sain heti oppia, että stereotypiat saksalaisesta
byrokratiasta kyllä pitävät paikkansa. Arvostan nyt myös suomalaisia opiskelija-asuntoja
enemmän. Asuntolan sijainti on
täydellinen, kävelymatkan päässä yliopistolta, mutta kodikas se ei ole. Koko
neljännelle kerrokselle on yhteiset suihkutilat ja keittiö ja huoneeni on iso,
tyhjä ja likainen. Ensimmäisenä iltana kysyin itseltäni, oliko tässä nyt mitään
järkeä ja miksi ylipäänsä olin tänne tullut.
Onneksi sain vastaukseni heti seuraavana päivänä. Jo pelkästään
Potsdamissa meitä Erasmus vaihtareita on noin 200, kaikki samassa tilanteessa,
yhtä uteliaita ja uusia täällä. Suurin osa ei ensin tuntenut ketään täältä ja
haluavat tutustua toisiinsa. Olen jo saanut monta hyvää ystävää ympäri
Eurooppaa, enkä malta odottaa kaikkia niitä seikkailuja, joita vielä tulemme
yhdessä kokemaan! Saksakin alkoi yllättävän nopeasti sujua paremmin. Vaihtareiden
kesken kynnys käyttää vieraita kieliä on ihanan matala, koska suurin osa on
tullut tänne oppimaan.
Paperisota on nyt voitettu, IKEAssa shoppailtu, Internet ja
saksalainen puhelinliittymä hankittu. Olen myös valinnut kurssini ja löytänyt
tien Berliiniin. Ensimmäinen viikko täällä on ollut tosi hektinen, täynnä uutta
informaatiota mutta myös juhlaa. Opinnot alkavat ensi viikolla. Vaikka minua
vähän jännittääkin, odotan innolla lingvistiikkakurssejani, ja myös italian
alkeita.
Viihdyn siis hyvin täällä. Kunpa tämä vuosi ei loppuisi koskaan!
Liebe
Grüße,
Maliin
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti